Här finns en bildserie om hur det kan vara att kryssa med Sankt Erik
En del jobb måste utföras innan, som några dagars eldning och årligt driftprov av pannorna.
Alla vekar ska i, och alla olika smörjställen fyllas uppPå kryssningdagens morgon har eldarna startat före sju med att ta upp trycket. Huvudmaskinen ska värmas i mins tre timmar före avfärd.Grinden öppnas och de första passagerarna hänger på låset.Fler strömmar tillDags att gå ombordLandgången är dragenPå bryggan står befälen redoSkeppsklockan klämtar – redo för avfärd!I byssan råder febril verksamhet med lunchenMaten hålls varm på vår fina AGA-spisMånga vill se bryggan med dess maskintelegraferOch givetvis världens största fungerande sjöångmaskin i arbeteMaskinisterna håller koll och vet allt om våra maskinerSamma sak i förliga maskinEn glad chief med smörjkannan i högsta hugg – alla hjälper allaBesökare hos eldarna i pannrummet (i bakgrunden panna 4 som ska tubas om)Även det ångdrivna spelet kan vara värt att se påGivetvis finns det tid att se på utsikten och njuta på akterdäckMöter vi en annan ångbåt hälsar vi förstås med våra ångtutorRorsman styr efter befälens order, långt från autopiloter och joystickSankt Erik passerar Elfvik. Foto: Mats ÖstmanNågra står kanske i fören och känner sig som om de är med på film …Andra föredrar skugga och lä på akterdäckPå väg in igen, vid Nacka. Foto: Gunilla SundströmTyvärr är underbart alltid för kort. Vi är åter vid piren utanför Vasamuseet och matroser och jungmän lägger fast med hjälp av spelenLandgången kommer på plats igenBefälen har slagit ”well i maskin”Men på natten lyser flitens lampa i maskin. Trycket i pannorna ska hållas uppe till nästa segling.Tack för att ni kryssar med oss!
