Nu är det obevekligen höst igen. På något sätt tyckte jag att sommaren dröjde sig kvar ända in i oktober, eftersom vi var ute och körde Sankt Erik då. Förhoppningsvis orkar man med mörkret bättre efter en så här fin säsong.
Men som vanligt ser vi framåt. Nu närmast hjälper vi museets personal att täcka båten inför vintern samt sotning och avställning i pannrum och maskin. Sedan vidtar den plan som vi har för årets underhåll i form av rengöring, målning och annan service.
Flera av er har undrat om vi inte ska bryta lite is, ”bara liiiite.” Men Sankt Erik gick i pension 1977, efter många trogna år i isen. Nu ska hon få njuta av att vara pensionär och inte slita på skrov eller maskineri. Trots sina snart 104 år är hon en aktiv pensionär som gör skärgårdsturer och stolt kan visa upp sig.
… och bortom hösten
Redan på torsdag sätter sig styrelsen för att planera kommande aktiviteter. Vi ska kryssa igen nästa år, men bakom varje kryssning ligger mycket jobb. Pannorna ska värmas och trycket ska upp, maskinerna ska ha service. Byssan måste beräkna mat, beställa råvaror och tillagning (reglerna för restaurangkök är sådana att vi får varmhålla, men inte hantera råvaror ombord), transportera och förstås värma vår stora AGA-spis. Däcket ska kontrollera livflottar, mob-båt, trossar och spel och bryggan ha koll på navigationsutrustning, säkerhetsgenomgångar, sjökort, radio och besättning. Lägg till annonsering, biljettförsäljning och information.
Det är alltså mycket att göra, speciellt som vi är en liten förening där många poster hamnar på samma person. Det kanske är tur att vi älskar den här gamla båten och vill bevara ett levande kulturarv!
SanktErik1915 