Längtar du?

Klockan var inte ens fem när jag vaknade av att någon började elda. Det som är ett kraftfullt ”Wooo-ooff!” nere i pannrummet blir till ett eko uppe i hytten, men det ljudet går inte att missa. (När jag bodde med panna sov jag igenom alla tändningar utom den första på hösten, men den innehöll å andra sidan inte 30 kubik …) Jag kunde vända mig i bingen och slumra en stund till.
 
Vid frukosten samlades alla. Maskinister, smörjare, däckisar och den eldare som inte måste passa fyren. Befälen satt med pappersjobb för påmönstring och på vars och ens eget sätt började det nog gå upp för oss att vi var en besättning.
 
Det har hänt så mycket sedan den där första riktiga turen, men ändå är det lika pirrande härligt när det är dags att ta en tur med Sankt Erik igen. Rutin blir det aldrig, det är hon alldeles för unik för, men vi börjar säkert hitta de mest praktiska vägarna att göra förberedelserna på vid det här laget. Det är mycket som inte har att göra med maskin. Bara en sån sak som hur man får ut ljudet från den bärbara mikrofonen som bara används vid körning, var kastlinorna förvaras eller hur man bäst placerar sakerna i byssan – för numera serverar vi ju även varm mat ombord.
 
Snart dags igen. Jag längtar. Längtar även du?
 
 
40128072_341327239945325_1709739022118551552_n
Bild: Therese Kernell från Ångbåten 200 år
Annonser

Författare: annagable

Författare, lektör och språkkonsult som älskar att delta i olika äventyr även i verkliga livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s